Att förbjuda tiggeri vore att stänga enda möjligheten till ett bättre liv för våra EU-grannar

0
113

Florica Cornea var 25 år och gravid i femte månaden.

Knäna var bortdomnade efter timmar mot asfalten och i händerna fanns knappt någon känsel kvar.

Efter att hon suttit på samma plats i minusgrader i december i fjol, med en papperskopp framför sig, började svenskar som passerat flera dagar bli oroliga.

– Du fryser ju! Hur mår barnet?

Under tröjan var bulan synlig med den ofödda bebisen. Florica kräktes blod efter de långa dagarna.

Maken Elvis tiggde även han.

Tillsammans med sina landsmän störde de stadsbilden och gav svenskar dåligt samvete.

Men det rumänska paret frös tolv-sexton timmar om dagen, trots det växande livet i magen, av en anledning.

De hade inget val.

– Vi skulle svälta om vi inte hade de pengar vi får i Sverige genom att tigga, berättade Florica för mig.

Jag och fotografkollegan Martin von Krogh åkte ner till Rumänien i februari för att försöka förstå varför människor reser till Sverige för att stå i 20 minusgrader och tigga. Dag ut och dag in.

Det mänskliga lidande vi bevittnade i EU-landet Rumänien har mer än något annat jobb påverkat mig. Det är ett land där sexhandel med barn, tvångsdeportering av romer till giftiga cyanidfabriker och social misär för redan urfattiga, behandlas som „business as usual”.

 

 

 

Att förbjuda tiggeri vore att stänga enda möjligheten till ett

Lasă un răspuns