Carina Waern: Resande på ett ben / Herta Müller

0
104

Kultur. I maj 1997, knappt åtta år efter murens fall, var jag på en stipendieresa i Rumänien arrangerad av Svenska Institutet. Under nätterna i Bukarest kunde man höra de utsvultna vildhundarna yla, öronbedövande, som vargar.

I ”Resande på ett ben” (översättning Karin Löfdahl, Alba) som Herta Müller skrev 1989 strax före Berlinmurens fall återfinner jag dessa vildhundar i huvudpersonen Irenes associationer när hon tagit sig till väst för att söka asyl. Tjänstemannen på immigrationsmyndigheten: ” Vad visste han/../ om kringstrykande hundar, som var eländiga av hunger och gick på styltor, parade sig vid soptunnorna och ylade mitt på dagen. De hade samma färg som hans kostym. Också de var skuggor”.

Vildhundarna blir en metafor för tillståndet i Rumänien överhuvudtaget före Ceausescus fall; för regimens rovdrift på sina medborgare, för hungern efter politisk och mänsklig frihet. Irene trevar sig fram i Västberlin halvt bedövad efter livet i diktaturen och konsternerad av vanorna i väst. Utanför fönstret ser hon muren som ännu inte fallit. Muren spelar en stor roll i denna bok, man talar om fåglarna som flyger till muren, som föraningar. Och man blir påmind om att järnridån faktiskt föll utan ett enda dödande skott, ett underverk i sig.

http://hd.se/

Lasă un răspuns