Dorin Cirlan: „Här sköt jag Ceausescu”

0
268

Tillbaka vid husväggen. Expressen följde Dorin Cirlan till den före detta armébasen i Targoviste, nordväst om Bukarest. Det var här som han på juldagen 1989 sköt ihjäl Nicolae och Elena Ceausescu. Cirlan anmälde sig som frivillig för ett hemligt uppdrag. Då visste han inte vad det gick ut på – att avrätta diktatorn och hans fru. Expressen 26 december 1989.

Dorin Cirlan har lite svårt att orientera sig först. Kaserngården var mycket öppnare för 20 år sedan, men nu är delar av den täckt av grönska. Tallar, plataner, häckar.

– Jag tror det var där ute vi landade med helikoptrarna, säger han och pekar. Eller kanske det var där, mer till höger.
– Jag har bara varit här några gånger sedan det hände. De första återbesöken var känslomässigt jobbiga. Nu känns det lättare.
Att hitta fram till husväggen är däremot inga problem. Det är bara en kort sträcka ut från huvudbyggnaden, sedan till vänster och förbi häcken som inte fanns här 1989.
Dorin Cirlan är prydligt klädd i svart rock, kavaj och kostym denna dag. En kompakt och till synes trygg man, som dock ibland drar in andan djupt när han berättar sin historia.
Han påminner lite om en, yngre kortklippt Lech Walesa. En person det förmodligen är trevligt att dela en öl med.

Inga antikommunister

När vi är framme vid den gulbruna väggen, där spåren av kulorna fortfarande är synliga, säger Dorin Cirlan:
– Här upplevde jag de värsta sekunderna i mitt liv. Nicolae Ceausescu hade varit som en Gud för mig när jag var ung. Jag skrev dikter i hans ära när jag gick i skolan.
– Men jag sköt honom som en hund. Sköt dem bägge. Det ger mig fortfarande väldigt kluvna känslor.
Dorin Cirlan är 47 år i dag och ett antal kilo tyngre än när han var elitsoldat i det 64:e fallskärmsjägarregementet. Han blev intagen dit 1982 eftersom han hade en bra bakgrund. Inga antikommunister i familjen, god hälsa, stark fysik.
Ett test gick ut på att marschera 160 kilometer med packning. 168 soldater deltog. Fem klarade av det. Han var en av dem.
Det 64:e regementet var baserat i Titu, cirka fem mil nordväst om Bukarest. En uppgift var att fungera som en slags reserv för den högste ledaren, det vill säga Nicolae Ceausescu.
– Jag växte upp i ett system där vi var programmerade att älska honom, säger Dorin Cirlan. Ett stort ögonblick var när jag som nio, tioåring besökte den cell där han suttit fängslad som ung.
Nicolae Ceausescu tog över som Rumäniens ledare 1965. Han utvecklade med åren en personkult i samma bisarra klass som Kinas Mao Zedong eller Nordkoreas Kim Il-sung.

Han var ”Karpaternas geni” eller kort och gott ”Conducator”, rumänska för ledaren. Och han förvandlade Rumänien till den mörkaste kommunistkällaren i Östeuropa. Bokstavligen.

Mot slutet av 1980-talet rådde elransonering över hela landet. Huvudstaden Bukarest låg svart på kvällarna, förutom kring det enorma bygget av Ceausescus nya palats. Det enda som är kallare än kallt vatten i Rumänien är varmt vatten, löd ett galghumoristiskt skämt.
I livsmedelsaffärerna gapade hyllorna tomma eftersom det mesta av vad Rumänien hade att erbjuda gick på export. Restaurangerna hade omfattande menyer, men i regel bara någon enstaka rätt att erbjuda.
– Visst var vi medvetna om att det var illa, men vi trodde på vad Ceausescu sa. Om du och jag hade träffats då så hade jag sagt att allt var perfekt.
– Sedan hade jag rapporterat samtalet till säkerhetspolisen. Sådan var lagen.
Östeuropa har i år firat att det gått 20 år sedan kommunismen föll. Regimerna rasade som dominobrickor den hösten.
Men Nicolae Ceausescu höll ut i det längsta. Han omvaldes enhälligt så sent som i november 1989 till kommunistpartiets ledare. Då hade Berlin-muren redan fallit, regimerna i Tjeckoslovakien och Bulgarien likaså.

Ner med Ceausescu

Men så den 15 december utbröt protester i den rumänska staden Timisoara över att en lokal präst skulle tvingas flytta. Trots Rumäniens isolering så var rumänerna medvetna om vad som hänt i grannländerna. De modigaste började ropa ”Ner med Ceausescu!”.
De första skotten föll där i Timisoara. Det var talande bara i Rumänien som blod skulle flyta denna höst. Den 17:e december fick Dorin Cirlan sin mobiliseringsorder.
– Vi gjorde oss beredda på att kämpa. Vi fick veta att det var problem vid gränsen mot Ungern och att det kunde bli krig med ungrarna.
Men det var en lögn. Och Dorin Cirlan blev snart medveten om den. Han var god vän med en kollega som skötte radiokommunikationerna och på det viset fick han höra vad som sas på utländska radiostationer.

– Det var inte mot ungrarna våra trupper sköt. Det var mot vårt eget folk! Även mot kvinnor som höll sina barn i famnen.

– Och detta skedde på Ceausescus order! Det var i den stunden jag förlorade min tro på honom.
Den 21:a december kom revolutionen till huvudstaden. Den dagen hade Ceausescu kallat till stor manifestation framför centralkommitténs byggnad i centrala Bukarest.
Mötet direktsändes i tv. Och det oerhörda hände. I stället för jubel, möttes den 71-årige diktatorn av burop och visslingar. Och ett ord som steg i styrka:
– Timisoara! Timisoara!
Ceausescu försvann tillbaka in i byggnaden och folkmassan stannade kvar på gatorna. Dorin Cirlan såg allt hända framför tv:n på militärbasen.
– Jag fick först senare veta att vårt förband fått order om att fällas med fallskärm över Bukarest och rensa torget. Men mina befälhavare vägrade lyda order.

Det var här som han på juldagen 1989 sköt ihjäl Nicolae och Elena Ceausescu. Cirlan anmälde sig som frivillig för ett hemligt uppdrag. Då visste han inte vad det gick ut på – att avrätta diktatorn och hans fru. Expressen 26 december 1989. Foto: Jan Düsing Dorin Cirlan: "Här sköt jag Ceausescu" TARGOVISTE. Dorin Cirlan tittar på klockan när vi börjar närma oss den före detta arméförläggningen i Targoviste, en stad cirka åtta mil nordväst om Bukarest. – Hmm, vi kommer att anlända dit vid ungefär samma tidpunkt som de sköts, säger han. Kvart över två. Han talar om avrättningen av Nicolae och Elena Ceausescu på juldagen 1989. Han borde veta. Han sköt dem.

Dorin Cirlan: "Här sköt jag Ceausescu"

Lasă un răspuns