Krock mellan gamla och nya Rumänien

0
53

Jag tror att vi talar olika språk. Det säger det högsta polisbefälet i skarp ton i en nyckelreplik till en ung kommissarie som efter dagar av spaning vägrar anhålla en gymnasieelev för haschrökning.

 

Killen skulle enligt rumänsk lag dömas till minst tre års fängelse. Kommissarien vill inte ha det på sitt samvete.

Befälet beordrar fram ett lexikon där kommissarien tvingas läsa vad samvete, moral, lag och polis betyder.

Den laddade scenen utspelar sig i Corneliu Porumboius ”Police, Adjective”. Det är ett av sex nya rumänska verk som jag ser i slutet av november i Thessalonikifestivalens utmärkta serie med filmer från Balkan.

39-årige Porumboius långfilmsdebut ”12.08 öster om Bukarest” (2004) var den första i den nya rumänska filmvågen på svenska biografer. Sedan följde Cristi Puius mästerliga ”Herr Lazarescus död”, Cristian Mungius Guldpalmsvinnare, den hyperrealistiska abortskildringen ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” samt Catalin Mitulescus charmfulla ”Så firade vi jordens undergång”.

Samtliga fyra filmer skildrar på olika vis och med skilda temperament hur den kommunistiske diktatorn Ceausescus hårda regim påverkat befolkningen.

Också de nya filmerna kan med sina dagsaktuella berättelser ses som en fortsatt bearbetning av den smärtsamma historien.

Samtidigt blir en påtaglig generationsklyfta uppenbar mellan det gamla och det nya Rumänien, särskilt då unga människor lämnat landet och sedan återvänder hem på besök.

Kommissarien i ”Police, Adjective” har till exempel varit på bröllopsresa i Prag och sett hur tjeckerna fritt röker hasch på gatorna. Han tror att lagen snart kommer att ändras.

Tydligast märks kollisionen i ”First of all, Felicia”, en stilsäker, laddad regidebut av holländskan Melissa de Raaf och Razvan Radulescu. Den sistnämnde skrev manuset till ”Herr Lazarescus död” och var även rådgivare till Mungiu i ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar”.

På ytan rör det sig om ett igenkännbart familjedrama där fyrtioåriga dottern Felicia, bosatt sedan länge i Holland, ska resa tillbaka efter besök hos den dominanta modern och den cancersjuke fadern i Bukarest.

Här finns samma utdragna, suggestiva dramaturgi som i ”Herr Lazarescus död”. Man dras obevekligen in i minsta turer och detaljer, särskilt då Felicia missar planet till Amsterdam och allt går mot en upplösning där frågor kring definitionen av sanning hamnar i fokus. Föräldragenerationen har sitt Ceausescu-arv att dras med….

http://sydsvenskan.se/kronikepuff/article581996/Krock-mellan-gamla-och-nya-Rumanien.html

Lasă un răspuns