Går genom ett mörkt och kallt Stockholm tacksam över täckjackans värme. Kassen med julklappar känns tyngre när jag passerar gestalterna. Utanför tunnelbanan, Ica, Systembolaget och Apoteket sitter de insvepta i filtar. Tiggarna från Rumänien är en del av gatubilden i allt fler svenska städer. Jag känner sorg när jag tänker på att rumänska regeringen prioriterar kyrkor framför dem.

Med egna ögon har jag sett den misär tiggarna kommer ifrån. I våras deltog jag i en tjänstemannaresa till Bukarest i egenskap av politiskt sakkunnig till EU-minister Birgitta Ohlsson. Syftet var att träffa företrädare för rumänska regeringen och framföra vädjan att använda EU:s strukturfonder för att bekämpa fattigdom.

Intrycken från romska byar på landsbygden dröjer sig kvar. Skjul, lera och magra hästar framför kärror. Jag kommer aldrig att glömma vänliga Nicoletta som bor i ett välstädat ruckel utan rinnande vatten med fyra småbarn, varav ett spädbarn och en handikappad son. Järnkaminen, den enda värmekällan, eldas med pinnar som samlas i skogen. Ved finns det inte pengar till. Måltiderna består nästan uteslutande av majsgröt.

Annons

”Hur kan detta vara en del av vårt EU” frågade vi varandra upprörda i bilen tillbaka. Den Europeiska unionens fundament är mänskliga rättigheter. I centrala Bukarest, när vi passerade forne diktatorn Ceausescus monstruösa palats, pekar vår rumänska medpassagerare på en byggarbetsplats och säger: ”Här uppförs en av världens största ortodoxa katedraler”.

Det närmast faraoniska projektet påbörjades 2010 och ska vara färdigt inom ett par år. Kostnaderna är oklara men det rör sig om hundratals miljoner euro. Den franska tidningen Le Figaro uppskattar siffran till en miljard euro. I ett av EU:s fattigaste länder finns alltså resurser till en 125 meter hög katedral med gyllene kupoler samtidigt som en mor med fyra barn tvingas bo i ett skjul utan vatten och el.

Den rumänska staten bidrar ekonomiskt till katedralen men hur mycket är svårt att veta. Enligt brittiska BBC News ger rumänska staten ortodoxa kyrkan 100 miljoner euro årligen till prästers löner och större summor för att renovera och bygga kyrkor. Nya kyrkor uppförs över hela landet i rask takt. Politiker är beroende av prästerskapets stöd i sina valkampanjer.

Självklart måste förståelse finnas för situationen under kommunistdiktaturen. Religion bekämpades och kulturarv vanvårdades. Men att ett fattigt EU-land prioriterar kyrkor framför bostäder till frusna barn måste kritiseras. I synnerhet som andra delar av rumänska civilsamhället, som HBTQ-rörelsen, motarbetas.

Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat är drygt 40 procent av Rumäniens befolkning fattig. Mest marginaliserade är romerna vars levnadsvillkor enligt FN kan jämställas med folken söder om Sahara, de fattigaste i hela världen. Uppenbarligen saknar det politiska ledarskiktet viljan, förmågan och kanske empatin för att på allvar hjälpa sin nästa, trots att EU-medel finns.

Grekland tvingades att ta emot experthjälp från övriga EU i samband med den ekonomiska krisen. I Rumänien finns en pågående humanitär kris som fordrar en sorts Marshallplan. EU borde kräva att Rumänien välkomnar team med utländska experter under lång tid. Det kan handla om allt från socialt arbete till att bygga bostäder. Det är ohållbart att miljoner EU-medborgare lever i armod. Om Rumäniens politiker inte visar verklig förändringsvilja måste diskussion föras om landet kan vara med i EU då Köpenhamnskriterierna för medlemskap inte efterföljs.

Den enorma katedralen i Bukarest är tillägnad Kristus. Jag är övertygad om att snickaren Jesus, som föddes i ett stall, skulle föredra att Nicoletta och barnen får fira jul i ett varmt hus.

JENNY SONESSON

socionom och tidigare politiskt sakkunnig i regeringskansliet (FP)

 

http://mobil.svd.se/opinion/rumanien-bygger-katedral-struntar-i-misaren_svd-4194897