Mircea Cărtărescu – Orbitór: Kroppen

0
94

Jag läste första delen i Mircea Cărtărescus Orbitór-trilogi för två år sen. Då hade han inte skrivit klart sista delen och just då hade jag väldigt svårt att tänka mig att han skulle klara av det. Jag tyckte det var både krävande och dryg läsning från en pretentiös författare som inte klarade av att avgränsa en historia. Nedan följer första delens baksidetext och min kommentar från 2007:

Orbitór: Vänster Vinge
”Orbitór är en barock självbiografi av Rumäniens ledande författare, ett häpnadsväckande försök att sammanfatta världen: verkligheten, drömmen, visionen. Som självbiografi skiljer Orbitór inte mellan verklighet och fantasi. Den handlar om födelse, utveckling, metamorfos – författarens egen, världens, språkets, fjärilens. Ändå speglar den också Rumäniens historia, från det feodala förflutna, där de döda återvänder för att äta de levande, till andra världskrigets bombningar och Securitates grymt komiska försök att kontrollera arbete och kärlek i ett vardagligt Bukarest.”

Detta enligt Bonnier själva. Låter fantastiskt. Vad kunde gå snett? Cărtărescu saknar helt varningslampa för vad som går att läsa. Med lite lyrik i ryggen ger han sig på megalomaniska utmaningar med högtravande, ”postmodernt” språk….

Mircea Cărtărescu – Orbitór: Kroppen

Lasă un răspuns