Skuld och galghumor i rumänska noveller

0
1

Förlaget 2244 måste ha jublat när temat för årets Bokmässa utlystes. Rumänien – bättre än så blir det knappast för den som har specialiserat sig på litteratur från Svartahavsområdet. Och mycket riktigt har förlaget också sett till att sammanställa en antologi just i tid till mässan – en samling noveller från elva olika samtida rumänska författare, ett försök att ”ge en trogen bild av hur dagens litteratur ser ut i Rumänien och vad rumänerna själva läser”.

Även om elva noveller knappast är tillräcklig grund för att uttala sig om den rumänska litteraturens kännetäcken i stort, uppvisar de vissa signifikanta teman. Ett av dem är, föga förvånande, spåren efter den fallna Ceaucescu-diktaturen, och då i synnerhet frågan om skuld. Den ekar bland annat genom Daniela Crásnarus ”Det stora priset” och Lucian Dan Teodorovicis 2Några dokument”. Det vill säga: vilket ansvar har man för handlingar som i någon mån utförts i diktaturens tjänst? Ingen av novellerna ger ett enkelt svar, men så är det också det som gör dem intressanta.

Mellan dessa noveller som i någon utsträckning tar sig an det kollektiva, historiens arv, finns också gott om plats för ensamheten. Vi finner den i den olyckliga kärleken hos huvudpersonen i Dan Lungus ”Mellan fem och halv sex”, liksom hos farbror Mihai i Florin Lazarescus ”Farbror Mihai och kamrat Gud”, vars bästa (och enda) vän råkar vara en fisk.
Den mest gripande skildringen av ensamheten står dock Adela Grecenau för, i sin berättelse om en äldre kvinnas mycket anspråkslösa tillvaro.

Den tydligaste gemensamma nämnaren är dock galghumorn och surrealismen. Sin kulmen får det i den orgie av märkliga människor och levnadsöden som möter psykologen i Razvan Petrescus ”Rubato” – tyvärr en kulmen som balanserar på gränsen till det manierade och stundtals tippar över. Då lyckas Augustin Cupsa bättre med sitt bidrag ”Neonbergen”, där surrealismen förblir en subtilt stilgrepp. Berättelsen om en ung mans försök att leda elektricitet in i ett bergmassiv för att lysa upp det och dess hemligheter inifrån är överlag en av de bästa texterna i antologin, bland annat tack vare Cupsas förmåga att inlemma en hel evighet i det begränsade novellformatet.

Ja, temat för årets bokmässa måste ha fått förlag som 2244 att jubla – och det finns all anledning för oss andra att göra detsamma.
Den hittills relativt marginaliserade rumänska litteraturen har äntligen fått en plattform för att visa den svenska bokmarknaden vad den har att ge. Av Skräpliv att döma är det en hel del.

Skuld och galghumor
i rumänska noveller

Lasă un răspuns